Margit

Margit Engholm föddes som den femte i ordningen i syskonskaran, den 22 september 1908 i polisstationen i Arlöv. Hennes pappa Gottfrid, var 1:e polisuppsyningsman i kommunen. I polishuset, vägg i vägg med kök och kontor fanns vid den tiden två finkor inredda. Eftersom hennes pappa som var en nitisk polis, var ofta s.k. lösdrivare inhysta ett par dagar i sträck i finkorna. Många av dessa var ett svårhanterligt folk och kunde föra ett otrevligt oväsen medelst skrik, svordomar o.likn. En natt vaknade Margit av att en fängslad trängde sig in blodig och oregerlig i sovrummet. Han hade fått näsblod och smetat ner sig på kläderna och i ansiktet. Min mor var då i 6-7-årsåldern. Det var så hon grundlade sin mörkrädsla, som skulle plåga henne många år framåt.

När Margit var 1 1/2 år fick hon en lillasyster, Siri. Det skulle bli en bättre lekkamrat än hennes två äldre systrar som var 9 resp. 6 år gamla. Siri blev familjens stora älskling och kelgris, isynnerhet för sin pappa. En liten historia belyser detta. Margit, kanske i 5-årsåldern, kom in i sin pappas kontor. Han satt med ryggen vänd mot henne. så han såg inte vem som stod bakom. "Är det du min lilla älskling" sa han. Och min mor svarade "nej, det är bara jag".

Trots stora skillnader i de båda systrarnas personligheter, Siri var stillsam, snäll och mild, Margit, bångstyrig, temperamentsfull och livlig, kom de mycket bra överens, en vänskap som fortsatte sedan de blivit vuxna och varade deras korta liv ut.

Min mor 10-11 år

Margit var utåtriktad och fick under sin ungdomstid många vänner. Hon deltog i amatörteater, maskerader och olika festliga tillställningar som flera fotografier från 20-talet vittnar om.

Arlövs amatörteater c:a 1927-28. Margit andra från höger

Ofta besökte hon Lomma Saltsjöbad, ett välbesökt dansställe på den tiden. Där träffade hon Allan Friis, som skulle bli min far. De var båda i 16-årsåldern och blev genast förälskade. Flera fotografier av dem tillsammans på olika tillställningar från mellan 1925-29 finns bevarade.

Min mor längst ner till vänster på det vänstra fotot, min far i mitten på det högra. c:a 1926

Bekantskapen ledde så småningom till planer om giftermål. Allan var intresserad av bilar och hade tagit körkort. Margits pappa hade lovat att hjälpa honom med att starta en liten taxirörelse i Arlöv. Margit blev gravid på förvåren 1930 och de förlovade sig den 26 juli. Allan hade tagit tillfälligt arbete på Sockerbrukets bangård intill Arlövs station. Hans arbete bestod bl.a. i att koppla samman lastvagnar och lok, ett för honom ovant och riskabelt arbete. Den 12 nov. kom bud från Sockerbruket att Allan råkat ut för en olycka. Vid koppling av två tågsätt blev han klämd mellan buffertarna, varvid bröstkorgen klämdes in. Han bars in på den närbelägna järnvägsstationen och avled där efter en kort stund.

Det blev ett hårt slag för Margit, som då var i 7:e månaden och också ett hårt slag för Allans föräldrar Kersti och Otto Friis i Lomma. Enligt vad min mormor berättat hade Margit sagt att det är i alla fall väl att jag har något av honom kvar inom mig och att jag ska föda vårt barn.

Min mor, 1932

Margit ansåg att det var viktigt att jag, som fick samma namn som min far, fick klart för mig så snart jag nådde reflekterande ålder, att min far hade omkommit genom en olyckshändelse innan jag föddes. Det var också självklart för min mor att upprätthålla kontakten med Allans föräldrar. Vi hälsade ofta på hos farmor och farfar på Strandvägen 157 i Lomma och besökte då alltid min fars gravplats på Lommas kyrkogård. Jag vistades också hos dem ibland om somrarna.

Efter vad jag förstått förändrades min mors personlighet genom traumat av Allans död. Även om hon hade kvar sitt temperament och sitt humoristiska sätt, framträdde allt oftare hos henne ett drag av sorgsenhet och vemod. Hon fick plats som föreståndare i en liten kooperativ mjölkbutik i ett hus i hörnet av Lommavägen och Fabriksgatan. (Huset, liksom alla hus i området revs under 60-talet)

Dörren längst till höger ledde in till ett litet rum, vilket Margit fick disponera som hon ville. Hon möblerade det till en liten minibostad åt sig.

Hörnet Järnvägsgatan Lommavägen (Före 1960) Hela området rivet!

Margit lärde sig tidigt spela piano. Alla Barnen fick undervisning i pianospel, men min mor var den som hade störst anlag och blev en god amatörpianist. Hon skaffade sig också tidigt en lådkamera och tack vare henne finns det gott om fotografier, särskilt av mig, från tiden i Polishuset c:a 1930 till 1935 då familjen (utom Nils, Elsa och Bror vilka gift sig) flyttade till den nybyggda villan vid Stora Tvärgatan, nära Vårboskolan. (Se exempel på fotografier)

Det bästa jag visste under min barndomstid var när mor spelade piano, särskilt när hon spelade Vårsång av Pettersson Berger och Crescendo av K. Lasson, som hon utförde med stor bravur.

På andra våningen hyrde familjen Siverson en lägenhet. En son i familjen hette Ove och var murare. Han och Siri fattade tycke för varandra och började sällskapa. En dag hade han med sig hem en murarkompis, som hette Nisse. Ove hade antagligen talat om att Siri hade en syster, som var giftasvuxen och som Nisse borde ta sig en titt på. På så sätt träffade Margit sin blivande man och min kommande styvfar. De gifte sig den 13 nov. 1937. Vigseln förrättades i Burlövs gamla kyrka. Enl. min morfars dagbok var det 26 personer på middag.